Folkpartiet - med makten att diskriminera

För en dryg vecka sedan såg jag ett inslag om de femtiosex åtgärder som lanserats av alliansen med anledningar Sveriges jämställdhetsarbete. Där var flera bra idéer och förslag, något som dock helt skymdes av det inslag jag såg. Dels för att Sara Mohamed fick uppta TV-tid, vilket jag tycker är skamligt efter hennes tidigare medial utbrott som jag upplever banala. Dels för att man återigen diskuterade ett slöjförbud riktat mot barn.

I samband med Nyamko Sabunis publikation “Flickorna vi sviker” hade jag en debatt med henne via e-post angående flera av de frågor hon lyfte. Därför var jag inte alls förvånad över att höra att Sabuni återigen var på krigsstigen, eller som hon själv nog skulle uttrycka det, i kamp för barns rättigheter.

Det jag dock började fundera på var hur det är möjligt att förbjuda bärandet av religiösa symboler (oavsett vilka) i ett land där religionsfrihet råder. Vi har trots allt förbud mot diskriminering mot den som vill praktisera sin tro. I och för sig var det inte tal om alla religiösa symboler utan specifikt slöjan, men jag menar att en sådan lag inte skulle vara möjlig på grund av de diskriminerande tendenser som en sådan lag skulle förmedla.

Så jag formulerade ett brev och sände detta till Sveriges största partier för att höra vad partierna egentligen säger om barns fri- och rättigheter till religiös praktik. Miljöpartiet svarade snabbt att dem inte alls ville medverka till ett förbud av slöjan. Kristdemokraterna likaså och menade dessutom att det inte alls var tal om ett förbud av slöjan inom ramen för de 56 åtgärderna och att detta var ett medial missförstånd.

Sedan fick jag ett mail av folkpartiet som jag här låter mina läsare ta del av.

Hej,
Tack för ditt brev.
Vårt samhälle är baserat på vissa gemensamma grundläggande värderingar; demokrati, rättsstaten och mänskliga fri- och rättigheter. Däri ingår naturligtvis religionsfrihet. Utgångspunkten är naturligtvis också att alla föräldrar vill sina barns bästa och att föräldrar gör och vill göra det man tror är bäst för sina barn.

Men så är det inte alltid och just när det gäller barn så anser vi att staten ska se till att barns rättigheter tillgodoses. Exempelvis ska de få en allsidig undervisning som skollagen föreskriver. Det innebär att alla barn ska få den undervisning skolplanen anger, det innefattar också moment som inte alla religioner/kurlurer tycker är nödvändigt för tex flickor. Idag är det tex så att vissa flickor inte får delta i undervisning om samlevnadskunskap, simundervisning eller annan gymnastik. Problem med simundervisningen kan bland annat motiveras med att man inte kan ha slöja i vattnet. Enligt lagen har alla barn rätt till denna undervisning och i vissa fall så får man nog säga att lagen står över föräldrarnas vilja.

Visst är det som du säger svårt att avgöra om barn är förtryckta eller använder slöja frivilligt. Vi anser att barn har rätt att vara barn, och när de vuxit upp och fått en allsidig undervisning och information om sina rättigheter och kan ta beslut för sin egen räkning då får de också göra det. Men barn är barn och de är ju omyndiga just därför att vi demokratiskt beslutat att omyndiga behöver hjälp med att ta svåra beslut för egen räkning. Varför skulle inte detta gälla vissa moment men inte andra?

Vi anser således inte att staten ska göra bedömningar av vuxna individers val men vi tycker att staten ska ta ett ansvar för att alla barns rättigheter tas tillvara.

Vänligen Karin Flordal

Det jag reagerar över är att Folkpartiet menar att barn inte kan fatta egna beslut, att föräldrar kan tvinga till religiös praktik och att det är statens uppgift att skydda dessa barn. Jag blir mållös, är detta bilden Folkpartiet har av sina väljare?

Vidare måste vi då ställa oss frågan, om nu barn i slöja kan vara tvingade, kan då även kristna barn vara tvingade till religiös praktik? Om vi utgår från detta blir plötsligt konfirmationen och bärandet av guldkorset om halsen handlingar som är högst tvivelaktiga. Och hur ska staten kontrollera detta religiösa utövande då kyrkan och staten nu inte längre är en enhet? Antagligen inte alls.

Och i detta börjar jag mitt i alltihopa känna att handlar detta kanske om den synliga religiösa praktiken snarare än skyddandet av barns rättigheter? Om så är fallet talar vi ju faktiskt om en indirekt form av diskriminering och fascism förklädd i vältaliga tankar om gruppens rättigheter. Så var även fallet under apartheidregimen i Sydafrika där man menade att afrikaner skulle få leva i sina traditionella stamsamhällen för att “det var bäst för dem”. Är det alltså så att barnen inte ska få vara muslimer, i alla fall inte synliga muslimer, “för att det inte är bäst för dem”? Det kan verka banalt men återigen, är det inte min rätt att välja och kan staten veta om och vad jag har valt, oavsett min ålder? Räcker det för Folkpartiet att konstatera att det är svårt att avgöra om någon är förtryckt eller inte så då är det bättre att förutsätta att alla är det? Är det inte så fördomar startar? Vi möter någon som är på ett visst sätt och sedan är alla andra i den kontexten eller gruppen precis likadana. Resonemanget skriker generalisering och stereotypisering.

Slutligen vill jag också mena att slöjan som ett hinder för vissa aktiviteter är ett rent skämt. Om flickor hade erbjudits möjligheten till idrott utan pojkars och mäns närvaro finns där inget som hindrar att flickor idrottar, definitivt inte slöjan som de i detta fall hade kunnat ta av. Kanske är det här snarare frågan om vilka möjligheter dessa barn får och vilka gränser skolan sätter upp.