Att betänka pengars värde

Det nidbilder av profeten Muhammad (saws) som publicerades har för Danmark resulterat i en stor eknomiskt förlust, framförallt för de ambassader runt om i världen som behövde evakueras efter publiceringen av bilderna. Om detta kunde man läsa i Sydsvenskan den 29 november.

Men trots de eknomiska förlusterna tycker jag att de personliga och sociala förlusterna är betydligt viktigare. Under de senaste åren har vi ställts inför ett antal händelser som strött salt i såren mellan muslimska och icke-muslimska grupper. De bilder som publicerades av Jyllands-Posten var ytterligare ett sådant exempel. Detta har inte bara bidgragit till ökat våld och fientlighet utan har också spätt på de fördomar som dessa grupper har om varandra.

Med andra ord så är kanske den eknomiska förlusten av mindre betydelse i en samtid av orättvisor och fördomar där vi istället för att ringakta varandras åsikter och uppfattningar i alla fall borde finna bättre vägar för kommunikation än förolämpningar och hån.

Att få och ge svar på tal

Efter mitt senaste inlägg postade jag ett mail till Thomas Gür med länken till min blogg. Jag har valt att lägga in hans svar för att sedan kommentera detsamma. Detta gör jag för att jag tycker det är viktigt att kunna ha en debatt och föra fram olika åsikter.

Hej Lina
och tack för den intressanta kommentaren.

Jag är visserligen inte muslim, men jag har träffat åtskilliga muslimer som hävdar att det inte alls är ett krav att kvinnan måste täcka sitt hår. Och jag hävdar, till skillnad från dig, att samhällen som det svenska har kommit mycket längre i att frigöra kvinnors potential än t ex det turkiska eller för att inte tala om det saudiarabiska. Och jag har, åter till skillnad från dig, inte mycket övers till för postkoloniala teorier eller genus"vetenskap".

Jag har förvisso baserat min text på utgångspunkten (kunskapen om, om du så vill) att huvuddukskravet, som inte alls bara förekommer i muslimska samhällen, är ett uttryck för en vilja till kontroll av kvinnan. Men likväl tycker jag att det finns en poäng i din kritik av min text, så till vida att det givetvis finns en kategori av kvinnor vilka i likhet med dig anser att huvudduken är ett påbud av Gud och bär den av fri vilja och av tro. Detta kunde jag givetvis också ha tillstått/påpekat i min text. Ty sådana handlingar, som sker av individens fria vilja, är värda skydd.

Att jag inte har gjort detta, härrör skulle jag tro från att jag, till skillnad från dig, inte ser olika religiöst motiverade sedvänjor som härrörande från Gud, utan påkomna av människor, och i detta fall ett uttryck för manligt förtryck.

Men, visst, och åter igen, eftersom det finns kvinnor vilka bär huvudduken av fri vilja och tro, bör man också tillstå detta . Jag tackar för kritiken och hoppas kunna framhålla även det argumentet, nästa gång jag skriver i denna fråga.

Med vänliga hälsningar

Thomas Gür

Så för att kommentera. Jag vill för det första påpeka att jag inte tror på att slöjan ska vara ett tvång för någon kvinna. Hon ska inte tvingas bära den mot sin vilja lika lite som någon ska tvingas anta en religion dem inte tror på. Detta går även hand i hand med Islams uppfattning om religionen som en relation mellan den enskilda invidven och Allah (swt). Hur kan man tvinga någon att tro då tro är en inre upplevelse? Med andra ord är jag helt emot tvång att bära vissa kläder, inte minst då kläder som indikerar en viss religiös uppfattning om man inte har denna.

Men faktum kvarstår, för varje kvinnlig muslim som självmant kallar sig muslim och som uttalat as shahadah (tros- bekännelsen) finns det ingen tvekan om att slöjan är ett påbud av Allah (swt) . Det står klart och tydligt i Koranen att kvinnor som uppnåt vuxen mognad ska täcka sitt hår.
Självklart finns det ändå både män och kvinnor som menar att slöjan inte är ett krav, dock finns det varken hadither av profeten Muhammad (saws) eller suror i Koranen som ger belägg åt ett sådant påstående. Om dessa belägg finns skulle det vara intressant om någon kunde framlägga dessa för en vidare diskussion i ämnet.

Dock finns också diskussionen om niqab (som täcker delar av ansiktet) och burka (som täcker hela kroppen). Stor oenighet råder i Islam om en kvinna bör täcka även sitt ansikte och sina händer eller inte. Enligt min personliga uppfattning är det upp till var och en att klä sig så som han eller hon önskar så länge det rör sig inom gränserna för vad som Koranen påbjuder. Själv bär jag varken niqab eller burka men hyser största respekt för de kvinnor som av egen vilja valt att bära dessa plagg då detta är i enighet med Allahs (swt) vilja.

Att Thomas vidare hävdar att svenska samhällen kommit betydligt länge än vissa andra får stå för honom. Jag tycker inte frågan om vem som kommit längst är viktigast, mer intressant är det att fundera kring om "kommit längre" alltid är positivt och om den utveckling vi haft i Sverige är av godo eller inte. Dock menade jag i mitt senaste inlägg att det jag motsatte mig var en eurocentristisk tolknig av andra länder och samhällen som förtryckande, patriarkala och fientliga utan att för den skulle fundera kring de problem som vi upplever här, i vår absoluta vardag. Att på detta sätt påstå att Sverige är jämlikt, att det är välutvecklat i fråga om diskriminering och förtryck är enligt mig ett skämt. Men det är något man får läsa mer om på genusvetenskapen. De facto en vetenskap som Thomas tydligen ogärna erkänner som just vetenskap vilket han blir allt mer ensam om att tycka. Speciellt då Sveriges olika faktulteter och även regering i allt större utsträckning börjar förstå tyngden av det arbete som görs vid genusvetenskapliga instutioner runt om i landet.

Dock är jag och Thomas tydligen eniga om att det människan gör av fri vilja ska skyddas, enligt mig för att människan ensam står till svars inför Allah (swt) för sin handlingar. Problemet är bara att i diskussionen om slöjan fokuserar man allt för ofta på tvång, ofredande och förmynderi, något som enligt min uppfattning är ganska vanligt då vi talar om troende muslimer i Sverige. Det är detta sätt att tala om andra människor som lätt faller över i ett fördömmande av "dem andra" och i en vardagsrasism som baserar sig på - ofta icke bekräftade - fördomar.

Slutligen vill jag också skriva att även om jag och Thomas har helt olika åsikter i frågan så tycker jag i alla fall att det är bättre med en öppen dialog än med ignorans och jag anser att det är bra att människor försvarar sin ståndpunkt, även om jag inte alltid delar deras tankar.

Att göra slöjan till en förtryckets symbol

Thomas Gür skriver den 18 november i Svenska Dagbladet att Slöjförbudet hindrar kvinnors frigörelse. Inte tala om annat än att jag blir förvånad över att någon äntligen förstått och accepterat att en muslimsk kvinna måste ses som vilken människa som helst, och att lagstiftning mot slöjan (eller hijaben) måste ses som en kränkning av hennes rättigheter. Trodde jag ja.

Då man väl sätter sig ner och läser texten visar det sig att Thomas Gür visst är emot ett slöjförbud. Men inte baserat på att kvinnor ska få besluta om sina egna kroppar och även besluta om sina religösa val. Nej, Gür menar att den muslimska kvinnan har hijab och att detta är ett "behov som ett patriarkalt system har för att bevaka och härska över kvinnors sexualitet". Att slöjan blir hennes medel för att ta sig ut i samhället och bli accepterad, även om den i sig är ett tvång.

Gür skriver vidare att slöjan är ett maktinstrument och "Ytterst härrör påbudet från uppfattningen att kvinnan är en andra klassens människa, gentemot vilken männen i hennes närhet har vissa rättigheter".

Jag blir upprörd men också förvånad, vilket kanske kan anses naivt, av att skribenter vid relativt stora tidningar har så lite verklighetsnaknytning och så lite omvärldsinformation. Jag ställer mig ju mycket frågande till om Gür själv någonsin ens tilltalat en kvinna i slöja, om han någon gång frågat henne vad hon tycker.

Det jag tycker är mest intressant i Gürs text är att hans poäng vilar på en eurocentrisk grund där "de andra" är muslimer från samhällen som "inte förmår att frigöra eller tillåter frigörelsen av den potential som finns i att alla, oberoende av kön, har lika rättigheter, behandlas lika och att kvinnorna omfattas av samma sociala acceptans som männen till utbildning och deltagande i samhälls och yrkeslivet".

Här lägger alltså Gür över ansvaret på så kallat "ocviliserade" och "barbariska" samhällen som inte förmår se och ta tillvara kvinnas potential och som inte låter henne arbeta och utbilda sig så länge hon inte täcker sig. På detta sätt lyckas Gür indirekt också säga att i det svenska samhället råder en betydligt större acceptans och jämställdhet mellan kvinnor och män, något man efter att ha läst jämställdhets analyser av svensk arbetsmarkand och sociala hierarkier med lättehet kan avfärda.

Dessutom kan man undra, vad är det som gör att Thomas Gür menar att alla dessa slöjbärande kvinnliga muslimer lever i sådana "förtryckande" samhällen? Hur skulle han förklara det faktum att jag och många andra väljer att bära slöja i ett samhälle som Sverige? Är det då det svenska smahället som inte tillåter frigörelsen av min potential? Eller är det helt enkelt så att det är det svenska samhället och därmed också media och personer som Gür som ska mästra människor och behäfta individer med en "offer etikett" och att det därmed att deras analys av slöjan på mitt huvud som blir en ganska snevriden och märklig tolkning?

En stor problematik i ickemuslimers tolkning av slöjan är att det finns en bristande kommunikation och acceptans för Islam i sig. I Koranen står det explicit att kvinnor ska täcka sitt hår. Vidare är det en självklarthet för varje muslim, som ligger utanför varje ifrågasättande, att Koranen är Allahs (swt) vägledning till människorna. Med andra ord, även om det "patriarkala" samhället må ha tjänat på ett sådant påbud är där ingen muslim som tror på Koranen som kan ifrågasätta att en troende kvinna bär slöja. Detta är inget som instiftats av eller för män, det är inget som hittats på för att kontreollera den kvinnliga sexualiteten och inte heller är slöjan en symbol för förtryck eller underlägsenhet. Symbolen är ett religiöst uttryck för att man följer den väg Allah (swt) har bestämt för oss.

Dock blir det kanske svårt för en icketroende att förstå en sådan övertygelse och därmed blir det också i förlängningen svårt att förstå att slöjan bärs i stolthet och inte i skam.

Dessutom kan man undra, hur har män i det "svenska samhället" tjänat på kvinnors underordning här? Hur har den protestantiska kyrkan men också samhället i stort använt sig av maktstrukturer för att förtrycka och nedvärdera kvinnan? Hur fungerar patriarkatet i Sverige till männens fördel och kvinnans nackdel, åter och åter igen?

Tyvärr blir det allt vanligare att så kallat kasta sten i glashus och peka finger. Att säga att "vi" är bättre än "dem" är ett vanligt sätt att ignorera sina egna fel och brister. Det är helt enkelt lättare att säga "titta på dem där barbarerna, som dem behandlar sina kvinnor".

Kanske skulle Thomas Gür med flera må bra av en liten lektion i omvärldssocialisering. Dessutom skulle jag vilja ge några presenter till Thomas. Först och främst Koranen, för ska man kunna kritisera Islam kan man börja med att läsa och förstå Koranen. För det andra boken Maktens (o)lika förklädnader av författarna de los Reyes, Molina & Mulinari. En bok man borde läsa för att lättare förstå maktstrukturer och förtryck. För det tredje hade jag velat låta Thomas Gür komma till ett möte i den muslimska kvinnoförening där jag är aktiv. Då hade han nog funderat både en och två gånger på om kvinnor känner sig förtryckta av en bit tyg på huvudet eller om vi bär slöjan med heder och stolthet och av egen fri vilja.

Att reproducera en myt

"Den arabiske man som inte kan skaffa mat till sin familj känner sig djupt förödmjukad och allt för många gånger går hans skam och vrede ut över hustru och barn. Därtill kommer förstås ockupationens våldsatmosfär de värnlösa männen utsätts för och allt för ofta låter gå ut över hustru och barn"

Så skriver Cordelia Edvardson som är SvD:s korrespondent i Israel i ingressen till artikeln Våld på alla fronter i Gaza som publicerades i Sydsvenskan den 13 november.

Idag är rasism och främlingsfientlighet något alla förhåller sig till. På skolor arrangeras workshops, på teatrar hålls interaktiva föreställningar om hur det är att vara flykting, på statliga instutioner skriver man rapporter och räknar statistisk över hur många som anser sig ha utsatts för rasistiskt våld och påhopp. Man pratar om att vi måste få ett mer mångkulturellt samhälle i postiv bemärkelse. Samtidigt finns vardagsrasimens ständig omkring oss och ter sig i många sammanhang alltmer självklar.

Att den arabiske mannen ses som våldsam är en klassisk myt i det svenska samhället. Han styr familjen med järnhand och är den som bestämmer och reglerar allt. Mannen ses gärna som tyrannen som med fysiskt och sexuellt tvång håller hustru och barn på mattan.

Dock är det tyvärr inte många som vet att både man och hustru har rättigheter och skyldigheter i ett muslimskt äktenskap. Att äktenskapet är byggt på ömsesidig respekt och förtroende är grundläggande inom Islam och Profeten Muhammad (saws) har enligt Aishah sagt:

"The best of you are those who are best to his family, and I am the best of you toward my family."

Att behandla fru och barn med respekt är alltså sunnah och det ligger i varje muslims intresse att efterfölja Muhammads (saws) ord och att därmed behandla sin familj med respekt, ömmhet och omsorg.

Dessutom är det svårt att som i artikeln jag hänvisar till diskutera våldtäkt inom äktenskapet i Islam. Detta för att det finns en grundläggande tro på att man och hustru är för varandra, såväl psykiskt som fysiskt. Profeten Muhammad (saws) sa:

"Approach your place of cultivation any way you wish. And feed her when you eat and clothe her when you clothe yourself. And do not abuse her face (by words or action) or beat (her)."

Att neka sin partner deras äktenskapliga rätt är orimligt i Islam men att denna rättighet föregås av respekt och ömsesidigt förtroende är en förutsättning för att ha ett sunt och fungerande äktenskap.

Jag förnekar dock inte att det finns män som inte är goda makar, liksom det finns kvinnor som inte är goda fruar. Men att utmåla den arabiske, eller som bilden i artikeln indirekar, muslimske mannen, som en osympatisk våldtäktsman och förtryckare är just sådan rasism vi måste lära oss att bemöta och göra motstånd mot.

Dessutom kan man undra, har vi påstått att kristna män är mer benägna till otrohet och mord för att en pastor i Knutby förlorade förståndet? Nej, knappast. Så kanske är det helt enkelt så dags att försöka börja skilja mellan religion och tradition för det första och mellan individ och kollektiv för det andra. Det finns alltid människor som begår dåliga handlingar men det finns också ett flertal som aldrig gör det, dem pratar vi dock aldrig om.

Att integreras

Integrationen är en het potatis i den europeiska politiken då oroligheter, krig och förföljelse tvingar människor att fly eller flytta av ekonomiska eller personliga skäl. EU öppnar upp sina gränser inåt men försöker samtidigt sluta dem allt mer utåt i ett försök att skydda sig från förändring, påvekan och insyn. Samtidigt talar vi om att människor som kommer till nya länder ska integreras på bästa möjliga sätt. Men vad innebär denna integration egentligen?

I Nederländerna vill man nu införa förbud mot burka och niqab på offentliga platser. Burka är (som dem flesta säkert vet) det heltäckande klädesplagg med nät för ögonpartiet som vissa muslimer bär. Niqab är ett tygstrycke som fästs under den vanliga slöjan och som täcker näsa och mun. Holländska politiker menar att dessa plagg är dåliga för integrationen. Jag vill istället vända på problematiken och mena att dessa människor får färre möjligheter till integration då dem med förbud utestängs från samhället.

Man talar ofta om den muslimska kvinnan som förtryckt och fänglsad i hemmets sfär där hon ständigt kontrolleras av manliga släktingar. Plötsligt är det istället det holländska samhället som säger att för att dessa kvinnor ska få vara delaktiga på lika villkor måste dem anpassa sig till den rådande normen som säger att vi alla måste kunna se varandra i ansiktet.

Det är inte så att jag förringar problematiken med att bära burka men frågan kvarstår, är det bättre att tvinga dessa kvinnor att anpassa sig eller flytta? Är förbud och hot de taktiker vi använder i ett "demokratiskt och civiliserat" samhälle?

Samtidigt har Sveriges integrationsminister Nyamko Sabuni redan innan hon tilldelades ministerposten uttryckt sig om den muslimska slöjan i termer av förtryck och tvång. Hon önskas att det skulle stiftast en lag som förbjuder flickor under femton att bära slöja.

Enligt Islams principer ska en kvinna börja bära slöja efter det att hon nått puberteten, med andra ord kan detta rent hypotetiskt inträffa när en flicka är elva lika väl som när hon är arton. Sabuni menar dock att den svenska staten kan (och borde) lagstifta om när en kvinna får bära ett klädesplagg och inte. Ändock finns det stringtrosor och minikjolar för sjuåringar. Kan vi införa en lag även mot detta? Och är en minikjol kanske bättre för integrationen?

Med andra ord undrar jag, vem vinner på att tvinga vissa människor att inte bära plagg med religiös betydelse? Och vad är det vi vinner på detta? Kanske ännu viktigare att undra, vem är det som förlorar på att inte få bära dessa plagg? Och vad är det dessa personer förlorar? Det är än en gång kvinnor som redan marginaliserats av de samhällen de lever i som ska ta ett steg tillbaka, som än en gång måste välja bort en del av sig själva och sin religion för att få betraktas som människor. Det är dessa kvinnor som måste omvärdera sina personliga val för att ha rätt att ta bussen hem från integrationsmötet.

Läs mer på svd.se och följ debatten.

Att börja

Islamofobin i Sverige, och i världen, växer allt mer och är nästan idag ett naturligt och väntat inslag i dagens nordeuropeiska medieutbud. Samtidigt är islam den näst största religionen och den snabbast växande i världen.

Det är i denna krock jag tar min utgångspunkt eftersom jag vill skapa en blogg om de problem och motsättningar som finns i världen. Samtidigt vill jag ge en annan bild av Islam och hur det är att leva som muslim, inte minnst för att det finns enormt många fördommar om vad en muslim är och inte är, och framförallt om vad hon gör och inte gör. Många har frågor dem inte vill eller vågar ställa och som en bekant till mig sa; "Jag tycker att jag är fördomsfri men när jag tänker efter känner jag inga muslim och inte heller några invandrare över huvud taget". Det är ganska tänkvärt.

Därför kommer jag att ta upp saker jag finner intressanta eller relevanta i relation till Islam, i stort och smått. Dock kommer det också förekomma andra inslag i bloggen som inte med nödvändighet har en koppling till religion men till politik, vardagsliv eller kulturella fenomen som kan vara nog så tänkvärda dem också.