Att störa ordningen

Jag är en person som är vän av människors rätt till fritt uttryck och egna åsikter. Jag tror inte på censur av något slag då det ofta visat sig vara ett ineffektivt sätt att förändra och påverka. Snarare brukar det vara så att människor då deras friheter inskränks finner allt mer kreativa vägar att förmedla sitt budskap och allmänheten verkar också romantisera förtryckta röster vilket resulterar i att människor blir alltmer benägna att lyssna på den som förbjudits att tala.

Men hur kommer det sig att vår rättighet att tala har blivit ett sätta att provocera, att röra om i grytan och skapa uppståndelse? Är det bästa vi kan göra med våra rättigheter att störa lugn och skapa ännu mer oordning i ett samhälle som i vissa avseenden redan befinner sig på bristningsgränsen.

Det är precis detta Lars Vilks gjort genom att offentliggöra sina skisser av en hund med ett huvud han påstår tillhöra profeten Muhammed (saws). Det handlar inte om att Vilks ville förmedla ett konstnärligt uttryck, snarare vill jag kalla det ett hela en ganska desperat aktion för att än en gång placera sig i händelserna centrum. Är det så att Vilks insåg att han som konstnär gjort sitt och att han därför tvingas rida på en våg av provokation som han sedan gammal visste skulle ge honom ny vind i seglet?

Att sådant provokativt handlade leder till dödshot är inte heller förvånande. Jag försvarar inte på något sätt våld, som flera stora muslimska organisationer tar jag avstånd från våld mot oliktänkande. Men jag undrar självklart om Vilks nu oroar sig för det hot han utsatts för. Och om han känner att det var en sådan reaktion han önskade sig. För vad ska han nu göra med ett pris på sitt huvud?

Jag tror dock att för de muslimer som är fredliga, och dit räknar jag mig själv, är den bästa aktionen att helt enkelt ignorera personer som Vilks. För det är först då vi inte låter oss provoceras som provokationen blir utan verkan. Det är först då vi inser att en man som Vilks inte har någon kunskap om Muhammed (saws) och därför inte heller har ringaste chans att avbilda honom. Det är då som hans bilder blir just vad dom är: banala uttryck för att försöka göra sig viktig i en debatt som är långt mycket större än en svensk diskussion om friheten till uttryck och åsikter.

Om muslimer världen över reagerar med aggressivitet, bränner dockor och låter sig hånas kommer allt fler människor att försöka störa vår sinnesfrid genom att förlöjliga islam och våra profeter. Istället borde vi helt enkelt bara bihehålla lugnet inom oss, det är först då vi blir onåbara för fega människors upprorsmakeri.