Friend to Burma? Are you now?

Under de senaste dagarna har munkarnas protester i Burma genom medier kommit att påverka resten av världen. Inför fredagen utlystes att man skulel bidra till protesten genom att bära röda tröjor och både i nyhetssändningar och underhållningstv under fredagskvällen kunde man skåda att dessa röster hade blivit hörda.

Även jag fick ett sms på torsdagen där det stod "For our brave friends in Burma, wear a red shirt on friday the 28th". Då jag läste detta sms för min syster ställde vi oss båda undrade till: Vem är dessa våra vänner i Burma?

Burma har varit en stat styrd av militären under en mycket lång period och är knappast information som är ny för någon. På en fest för några år sedan berättade en unga kvinna om de otäcka upplevelser hon själv haft där under en resa. Hon menade att vem som helst som satte fot i Burma direkt insåg att det var något som inte stämde.

Så hur kommer det sig att världen ofta agerar precis såhär, att vi bryr oss först då saker når sitt klimax och att vi är beredda att hjälpa och stötta andra först då dem själva har startat sin revolution. För inte är det så att denna typen av händelser är unika. Varje dag utsätts människor för våld, kränkningar och hot. De lever i skuggan av ständig terror och måste klara av sitt vardagsliv vid sidan av pågående krig. Ändå är det få av dessa människor som vet att dom har vänner i Sverige eller i övriga världen. Snarare är dem utlämnade åt sig själva och sitt öde.

Säger man inte att vänskap är att vara där i vått och torrt? Att vara klippan att luta sig mot då det blåser? Det är i alla fall så jag tolkar vänskap och jag uppmanar därför alla att om ni bryr er dagar som denna, då människor i Burma behöver stöd, bry er då också om tre månader när Burmas politik inte längre är nyheter på förstasidan. Lägg då ner er tid och era möjligheter på att ge åt andra av det som ni själva fått och tacka för att det ni har givits. Det är så riktiga vänner gör.