Tuesday, September 25, 2007

Att legalisera polygami för individens valfrihet

I den alltmer liberala debatten om sociala relationer har polygami varit en av de förhållandeformer som debatterats kraftigt. Ska månggifte införas i Sverige och kan det fungera både juridiskt och praktiskt?

I Islam tillåts polygami för män. En man kan ha totalt fyra hustrur, vilket anges i Koranen:

Om ni är rädda att inte kunna behandla de faderlösa med rättvisa, tag då andra kvinnor som är tillåtna för er till hustrur - två eller tre eller fyra; men begränsa er till en om ni inte tror er om att kunna behandla dem alla lika - eller vänd er till någon av dem som ni rättmätigt besitter. Detta gör det lättare för er att undvika partiskhet. 4:3

Vidare står det:

Det är inte möjligt för er att ge era hustrur lika behandling i allt, hur uppriktigt ni än önskar det; men ge inte era känslor för en så tydliga uttryck att ni lämnar den andra i ovisshet om vad ni känner för henne. 4:129

Med andra ord finns det helt naturligt ett utrymme för polygami i samhället så som det beskrivs av Allah. Min fråga blir dock om det är en levnadsform som lämpar sig för alla.

Sedan jag själv blev muslim har jag stött och blött denna fråga inom mig, inte minst för att man som kvinna ofta hamnar i diskussioner om ämnet. Kan jag tänka mig att bli andrahustru? Kan det inte vara befriande att ha en medsyster vid sin sida och att man kan hjälpas åt i de vardagliga sysslorna?

Självklart tycker jag att månggifte ska legaliseras i Sverige utifrån det faktum att Islam tillåter polygami och att det därför också är tydligt att det är fullt möjligt att få en sådan familjebildning att fungera. Men nej, jag kan inte tänka mig in i situationen.

Jag har växt upp i ett samhälle där tvåsamheten minst sagt är central. I allt från reklambudskap till kärnfamiljsideal överöses vi med bilden av att vara två. Och detta är knappast unikt för en svensk eller europeisk kultur. Snarare är tvåsamhetens budskap mer eller mindre ett internationellt sådant. Och ärligt talat tror jag - och vill tro - på en kärlek, repsekt och ömmhet mellan två individer. Jag kan inte föreställa mig att dela min man med någon annan, varken på ett känslmässigt eller intimt plan. De vi delar är för oss och jag kan inte ens föreställa mig en situation där min man är med sin andra hustru, trots att det är en av hans religiösa rättigheter.

Kanske har jag skapat denna bild av polygami för att jag aldrig sett bevis för att det fungerar. Min makes moster har varit andrahustru och är nu änka. Efter att maken dog har barnen till den första hustrun misshandlat både andrahustrun och hennes barn och utsätter henne för allehanda problem. I andra fall finns där systrar vars män gifter sig med en andra hustru utan den förstas vetskap. Och i flera fall, både på tv och i mitt eget liv, har jag sett systrar som accepterat att deras make har flera fruar men själva efter detta blivit lidande av depression och har utvecklat ett dåligt självförtroende och en apati inför livet i allmänhet.

Månggiftet är dock en mannens rättighet i islam men gör vi alltid bäst i att uttnytja de rättigheter vi har? Eller skadar vi genom detta kanske andra i vår omgivning? Jag tror att Allah är förlåtande och ständigt barmhärtig, han vet vad som är bäst för oss, var och en. Därför tror jag att en legalisering ska vara till för de individer som tror på de vinster man kan göra i den polygama relationen och som känner sig berikade och nöjda i en sådan situation.

Dock vill jag citera Mostafa Maleakah då han skriver för islamguiden.se

"Polygami varken krävs eller uppmuntras, men är helt enkelt tillåten med villkor. Koranen är den enda uppenbarade skrift som uttryckligen begränsade polygami och inte uppmuntrade dess utövande, genom att införa strama villkor."

Med andra ord måste vi införa en valfrihet för människor där man kan få ett samhälle att fungera på alla de villkor som existerar utan att fördöma och förneka människors val och livsvägar. Kanske kommer även jag en dag att önska mig ett polygamt äktenskap och se det som den bästa lösningen för mig och min partner. Just nu känns det oerhört avlägset och otänkbart men endast Allah vet.

No comments: